I magen:

Barnet kan nu skilja på ljus och mörker och pupillerna kan vidga och dra ihop sig. Precis som nyfödda bebisar sover barnet mestadels av tiden. Nu kan det till och med ha REM-sömn, det vill säga den delen av sömnen som man drömmer under. Barnets lungor är nästan helt färdigutvecklade och dens alveoler är täckta med surfactant som ska hjälpa barnet att andas när den är född. Barnet samlar på sig fett som värmer och skyddar och barnet ökar en hel del i vikt under graviditetens sista veckor. Nu ligger den oftast i rätt ställning inför födseln, det vill säga med huvudet nedåt.

Mamma:

Du kan känna små rytmiska ryckningar i livmodern. Det beror på att barnet hickar. Den sväljer fostervatten, kissar och tränar därmed matsmältningen.

Partner:

Kanske är det dags att ni sätter er tillsammans och gör en födelseplan. Skriv ner era önskningar om hur ni vill att födseln ska gå till. Kanske vill ni ha dämpad belysning, en viss förlossningsposition, musik eller vissa smärtlindringsmetoder. Men kom ihåg att det är just önskningar. Personalen kommer att försöka tillgodose dem så gott det går men det är inte alltid säkert att de kan det.

Mödravården:

Du fortsätter att besöka din mödravårdscentral varannan vecka. Ditt symfus-fundusmått är troligen mellan 29 och 34 centimeter. Vid den här tidpunkten brukar barnmorskan kontrollera om barnen ligger i rätt ställning, det vill säga med huvudet nedåt.

Om du oroar dig för förlossningen är det bra att du berättar det för barnmorskan. Ofta kan du och din partner få göra ett studiebesök på den förlossningsavdelning ni har tänkt föda på. Alla har dock inte möjlighet att ta emot studiebesök men då anordnas istället en informationsstund i en samlingslokal.