Jag har förvandlats till ett riktigt preggo-monster
Sebbe kom hem igår och talade om för mig vilken bitch jag är

Jag gnäller och klagar på minsta lilla
Det blir inte bättre av att jag är hemma och är sjuk heller
Då blir jag nedstämd av att jag inte har nått att göra
Vilket leder till att jag hittar på ännumer saker att gnälla på

Sebbe bara skrattar åt mig när jag är som värst
Väldigt frustrerande!
Men samtidigt väldigt skönt..

Han vet ju mycket väl att det är inte jag som gnäller
Det är det där elaka preggo-monstret som bor innuti mig för tillfället
Tänk att hormoner kan spöka så mycket